FC Barcelona spanska cupmästare för 25 gången!
Efter två säsonger utan några titlar av vikt är Barcelona tillbaka på vinnarspåret. Athletic kämpade väl, men var numret för litet när Guardiolas drömlag fick bitarna på plats i andra halvlek. En minnesvärd kväll slutade i vänskap och förbrödring och första steget mot en historisk trippel är avklarat.
Det var en fantastisk stämning som välkomnade spelarna när de äntrade planen. Mestalla var en rödvitt kokande häxkittel som visade att man skulle göra allt för att hjälpa sina spelare att bryta den 25 år långa titeltorkan. Och till en början såg det ut att ge verkan för Athletic var oerhört hungriga och satte en hög och intensiv press på Barcelona som försökte etablera sitt sedvanliga passningsspel. Sju minuter in i matchen tvingades Pinto sträcka ut ordentligt för att avvärja Javi Martinez skott. Yeste tog hand om den påföljande hörnan som slogs hårt inåtskruvad och trots att den gick ganska nära mål, så kunde inte Pinto gå ut och plocka ner den. På bortre stolpen stångades Toquero med Keita och i exakt rätt ögonblick lyckades han göra sig fri och kunde nicka in bollen bakom Pinto som inte hann reagera. 1-0 till baskerna och en start på matchen, de inte kunnat drömma om!
Athletic ökade pressen ytterligare och satsade fullt ut i varenda närkamp. Barcelona hade det tufft och i jakten på ytor hamnade mittfältet långt ner och anfallet blev isolerat. Ändå lyckades man behålla lugnet och tålmodigt tog man sig in i matchen. Guardiolas strategi för att trötta ut de rödvita var tydlig. Jag tror inte att Pinto slog en riktig utspark på hela matchen. Så fort han fick bollen rusade försvararna ut till respektive hörnflagga och startade spelet därifrån. Eftersom Athletic hade bestämt sig för att gå in och pressa i varje situation, blev det oerhört slitsamt och hela laget drogs isär, vilket gjorde att man tvingades springa än mer för att täcka upp för varandra.
På grund av skador och avstängningar tvingades Guardiola till en del förändringar i backlinjen. Hotet från 195 centimeter Llorente togs på största allvar och han försvann helt i Peps Bermudatriangel som bestod av mittbacksparet Yaya-Pique med Busquets som pivote. Yaya som har fått en mer defensiv roll den här säsongen, visade prov på innovativt mittbacksspel då han flera gånger var högt upp i planen och dribblade. En dryg halvtimme in på matchen tog han bollen på egen planhalva och tog sig förbi en motståndare, tvåfotade bort den andra, ryckte ifrån den tredje och krutade in bollen vid målvaktens vänstra stolpe. Ett riktigt snyggt mål av ivorianen där han fick visa varför han en gång i tiden spelade anfallare.
Om möjligt, skruvades stämningen upp ytterligare några snäpp när även de tillresta katalanerna kom igång. Barcelona trummade på ordentligt och Athletic hängde inte riktigt med. Som en sista nödbroms försökte man sig på att spela fult och bryta den blåröda rytmen, men redan här var det tydligt att det baskiska segertåget var på väg över stupet. Så värst många klara målchanser blev det inte, men Alves hade ett bra frisparksförsök, som från långt håll var nära att skruva sig in i krysset. 1-1 stod sig till halvtidsvilan.
Andra halvlek
Medina Cantaljos startsignal drog inte bara igång matchen, utan var även startskottet för en massiv blåröd offensiv och det var Messi som var generalen. Den lilla loppan, som varit ganska anonym i den första halvleken, hade redan efter tio minuter hunnit vaska fram två vassa chanser. Minuten senare förpassade han den tredje i mål. Eto’o testade Gorka som styrde returen rätt ut i banan. Messi snappade upp bollen och bland en skog av baskiska ben lyckades han hitta en lucka där han kunde placera bollen. Vilt firande framför Barcelonaklacken som nog kände guldlukten redan där.
Här avbryter vi matchrapporten för ett litet personlighetstest. Ponera att du är 18 år gammal och spelar final i Copa del Rey för FC Barcelona. Du har en blytung säsong bakom dig och efter ett helt liv som uppskriven supertalang har du börjat bli allt mer ifrågasatt. I 57 minuten kommer du med bollen mot en ensam försvarare. Till höger står klubbens skyttekung helt fri och skriker efter bollen och med en enkel passning kan du servera honom ett öppet mål. Vad gör du?
A) Passar bollen
B) Avancerar in i straffområdet och skruvar in ett otagbart skott vid bortre stolpen
Har du svarat A är du helt normal. Har du svarat B är du Bojan Krkic.
Resten av matchen blev en ren defilering. Barcelona spelade runt i trianglar, kvadrater, cirklar och jag undrar om jag inte skymtade en likformig romb också. Xavi fastställde segersiffrorna som kunde blivit långt större med en frisparksmissil i krysset och ingenting i världen kunde gå upp mot att vara culé. Båda klackarna stod upp och sjöng sig hesa till slutet, för den här kvällen fanns det inga förlorare, bara vinnare. Cantalejo blåste av matchen och det verkliga firandet kunde börja.
Summering
Första titeln i hamn och även om CdR inte är den mest prestigefyllda av de tre man har chans att plocka hem, så gick det inte att ta miste på hur mycket det här betydde för spelarna. Guardiola bars omkring på segertron och är det någon som förtjänar det så är det han. Vilket otroligt jobb han har gjort och vilken fingertoppskänsla han visar i sitt coachande och sina laguttagningar. Och vilken vinnarmentalitet han lyckats få in i det här laget, som för ett år sedan var slaget i spillror av interna stridigheter och dålig moral. Trippeln eller inte, den här årgången kommer nog alltid att ligga mig närmast hjärtat.
Redan på lördag har man chans att bli ligamästare i kavaj, om Real Madrid tappar poäng mot Villarreal, annars får man fixa det på egen hand på söndag på Mallorca. Sedan är det bara att ladda inför säsongens höjdpunkt mot Manchester United. Varför måste den här säsongen ta slut?
Målskyttar:
1-0, Toquero (min 9)
1-1, Touré Yaya (min 32)
1-2, Messi (min 54)
1-3, Bojan (min 57)
1-4, Xavi (min 64)
Athletic Club:
Iraizoz, Iraola, Aitor Ocio, Amorebieta, Koikili, Yeste, Javi Martínez, Orbaiz (Etxeberría, m.61), David López (Susaeta, m.56), Toquero (Ion Vélez, m.61), Llorente.
FC Barcelona:
Pinto, Dani Alves, Piqué, Touré Yayá (Sylvinho, m.89), Puyol, Busquets, Xavi (Pedro, m.88), Keita, Messi, Bojan (Hleb, m.84) y Eto,o.
Domare: Luis Medina Cantalejo
Matchen spelades inför 65000 åskådare på Mestalla, Valencia.
